Färgjakten och finsmakaren

Vår lille goding har lärt sig grundfärgerna och vill mer än gärna prata om olika färger på saker och ting. Självklart tog jag tillfället i akt och inledde operation färgjakten. Det innebär att vi räknar färgerna på tallriken för att se vad som finns där. Igår var en riktig höjdardag. Gul potatis samsades med rosa kassler, lila och grönt kålfräs, bruna svampar, orangea morötter och rör paprika.

Än så länge har mitt färgexperiment inte lett någonvart när det gäller barnets vilja att provsmaka nya saker men jag hoppas på sikt att det kan ge lite vilja att ha så många färger som möjligt att äta. Det är ju bra ur näringssynpunkt i alla fall.
Däremot har vi upptäckt att vårt barn är en riktig finsmakare. Han matvägrade hel kvällen och ville inte ens äta välling när det blev dags för den saken. Han somnade alltså utan mat i magen. När fadern och jag några timmar senare satte oss för att äta en sen middag vaknade knytet till och blev nyfiken. Och trots att han inte äter ris och definitivt inte olika röror slevade an glatt i sig nästan hela mammas portion rödvinsrisotto med trattkantareller. Någonstans känns det fint att han väljer mat med omsorg.


Andra bloggar om: mat, Frank, mattankar,

0 Utläggningar: