Min värld, min mat, min blogg

En gång när jag praktikjobbade på ett café fick jag äran att svara i telefon. Jag lyfte luren och presenterade mig och personen som svarade sa:

- Detta är Marianne Bernadotte. Jag söker Margareta.

Jag hämtade snällt Margareta och funderade inte mer på det. Så gick det några dagar. Jag stod där i café disken och hängde, pillade på en degbit som klistrat fast på förkläder och funderade på om jag skulle kunna smita hem lite tidigare. Då öppnades dörren och in kom slottsherren som ägde cafébyggnaden. I släptåg hade han sin hustru, den lilla älskade hunden och två äldre människor som jag bara vagt kände igen.

De satte sig vid ett bord och jag tog upp beställning på kaffe och kakor. De bad också att få prata med Margareta så jag hämtade så klart henne. Och sen blev det ett himla liv i köket. Det visade sig att det faktiskt var Sigvard och Marianne Bernadotte som slagit sig ner vid den öppna spisen.
Det konstigaste är kanske att jag inte kopplade ihop ett och två. Telefonsamtalet är kanske en sak. Men samtidigt som allt detta försiggick städade jag ju varje dag galleriet för att det skulle var fint när folk kom för att betrakta Sigvards konst. Lite slow minded alltså.

Jaja, det måste vara gammalt och förlåtet vid det här laget. Och att jag berättade den här historien beror helt enkelt på att jag kommit fram till vad som står högst upp på min önskelista i år. Jag vill ha Margretheskålar från Rosti, designade just av Sigvard Bernadotte och Acton Bjørn. Trots att de designades redan 1950 och därmed är äldre än min mamma så är de fruktansvärt snygga. Fram till idag har jag fått nöja mig med kopian från IKEA men no more! Jag vill ha dem i pastellblått eftersom jag tror att de blir fina till det mesta.


Andra bloggar om: köksutrustning

Posted in: köksutrustning on tisdag, augusti 14, 2007 at Klockan 16:40