Välfärdssjukdomar i matvärlden
Det finns några saker jag går och funderar över när det gäller föda. För det första tänker jag på hur bortskämd jag och mina medmänniskor är när det gäller mat. Vi har det så bra som har rätt att välja, vi kan utnämna oss till vegetarianer, veganer, köttätare, levande föda, demivegetarianer, GI-ätare, Atkinsare, Slow food-lagare osv. Det går att räkna upp i det oändliga. Och allt är egentligen bara en välfärdssjukdom. Vi har råd att välja vad vi vill äta, det är bara att knalla iväg till affären och med rätt mängd pengar upphalat på disken kan vi ordna det mesta.
Det västa är väl ändå alla dess människor som säger att de äter på ett vist sätt för at de har sympati med människor som har det sämre än dem själva. Det är ju rent ut sagt hånfullt. I Algeriet, i Indien eller i Peru äter befolkningen mestadels grönsaker och frukt, det här helt sant. Men de gör det inte för att de vill vara hälsosamma eller för att de tycker att vegetarianismen är ett eftersträvansvärt levnadssätt, de äter så för att de inte har något val. De är helt enkelt fattiga. De behöver inga sympatier från bortskämda västerlänningar, de behöver pengar och mat för att överleva.
Varje gång jag eller någon annan väljer något ut min kost, vare sig det är kött eller spannmål och ersätter det med en liten tablett med vitaminer och mineraler utnyttjar jag det faktum att jag föddes i ett välfärdsland. Det är ganska vidrigt att tänka på.
Häromdagen utnämnde en tjej sig till ”en raw-foods-tjej”. Det är ett spännande koncept. Det första man ska göra när man säger det är att rannsaka sig själv. Hur mycket går bort med det resonemanget? Hur många brödskivor måste jag försaka för det och hur många koppar varmt härligt te med mjölk kommer jag aldrig mer att se röken av? Är jag fortfarande en raw-foods-tjej tidigt på morgonen när kaffedoften hägrar från makens/sambons/mammans ångande kopp? Det tål att tänkas på.
Jag har också funderat över det här med människors möjligheter att äta raw foods eller levande föda. Det går ju alldeles utmärkt för mig som lever och verkar i Skandinavien. Men det fungera r definitivt inte för lillasyster som är i Algeriet. Där stiger värmen långt över den tillåtna upphettningsgränsen i solen. Det betyder att de hemodlat ekologiska kryddor som läggs på tork i solen har varit alldeles för varma för att klassas som raw foods. Det är ju så att maten inte ska upphettas till mer än mellan 33 och 48 grader (här tvistar de lärde) för att räknas som raw/levande.
Oavsett ska jag prova att tillaga raw foods så snart jag får en chans. Det ska bli spännande att testa. Man ska inte kritisera något som man inte vågar testa i slutändan. Så jag gör ett försök.
Andra bloggar om: mattankar
Posted in: mattankar on fredag, juni 29, 2007 at Klockan 22:02
