Stark ostsås

Vid jultid brukar min svärfar dyka upp bärandes på en stor svart klump, som han överräcker med orden - Här Anna, du gillar ju den. Och i mina händer placerar han därefter en 900 grams Whisky Cheddar.

Nu är det så vist ordnat att det är allenast jag som konsumerar denna vällagrade ost i hushållet, varför den allt som oftast brukar räcka både länge och väl. På grund av mitt tillstånd har ost dock inte frapperat mig särskilt den senaste tiden och osten har därför stått oöppnad i kylen sedan någon gång i december. Nu kändes det dock som om det var dags att ta tag i denna vaxomgärdade läckerhet. Så med gott mod öppnade jag den, grävde ut en lagom bit, placerade den på tallrik tillsammans med ett gott knäckebröd och lite fikonmarmelad.

När jag njutit av läckerheterna insåg jag att den där osten skulle räcka en livstid. Förra året delade jag med mig till både höger och vänster av klumpen och ändå fanns det envist kvar en bit i kylen allt för länge. Planen blev alltså att göra något mer produktivt av saken. Lösningen blev att plocka fram matberedaren och helt sonika stoppa osten genom rivjärnet. Det resulterade i två stora burkar riven ost i frysen, som framöver kommer att användas till att förgylla måltiderna. Maken äter gärna osten när den används i matlagningen.

Till dagens middag har jag gjort en stark, kall ostsås som smakar lovley. Mosade osten tillsammans med lite lätt Crème fraiche, frusen hackad persilja och lite chilipulver. Perfekt till bakade potatisar!

0 Utläggningar: